Ost & skinkpaj

På begäran kommer här receptet på min mumsiga ost & skinkpaj. Inga konstigheter, bara ren kärlek - håll tillgodo =)

Pajdeg:
3 dl vetemjöl
125 -150 gr smör eller margarin
4 msk vatten

Blanda till degen och låt den vila kallt i ca 1 tim.
Kavla sedan ut degen och klä botten på en pajform ø24cm. Förgrädda i 225 grader i ca 10-15 min.

Fyllning:
150 gr rökt skinka (jag brukar ta ca ½ paket bacon också)
1 st röd paprika
knappt 1 st medelstor purjolök (ta med av det gröna men inte de grövsta delarna)
peppar och paprikapulver
3 dl riven västerbottenost

Bryn skinkan och baconet, lägg sedan i paprika och purjolök och sänk värmen. Låt grönsakerna "svettas" ihop med köttet tills de är mjuka. Krydda med paprikapulver och peppar. Häll över i den förgräddade pajbottnen.. Strö den rivna osten över.

Äggstanning:
3 ägg
3 dl mjölk

Vispa ihop äggen och mjölken och slå detta över fyllningen.
Grädda i mitten av ugnen i ca 200 grader tills pajen stelnat och fått fin färg, tar ca 30-35 min.

Dags att njuta!

Reclaim my kitchen

Äntligen har dagen F som i färdig infunnit sig, efter en resa med hantverkarproblem som kändes som om den aldrig skulle ta slut. Det kanske inte låter så mycket, men det har tagit en vecka längre än väntat. Egentligen ett halvår eftersom hela processen startade i september förra året och det borde ha varit klart i oktober/november. Men man får inte ge upp ! Till helgen blir det "inflyttning" och piffning, nu j-r ska det bli fint. Min nya tallrikshylla är uppsatt och jag tycker den är så fin med mina favorittallrikar i. OCH "inflyttningsfesten är inbokad!

Måste dela med mig av något som hjälp mig hålla humöret uppe under den senaste tidens hantverkar ångest.
Tack David för att du lät oss få ta del av detta under våra AI dagar i Undersåker. Jag skrattar lika gott fortfarande och varje gång jag ser det värmer det mitt hjärta och min själ.

Våndan av att vara händig och hjälplös

Ofta upplever man det som en tillgång att vara händig och kunna fixa saker. Men när händigheten bara räcker halvvägs då inträder hjälplösheten och gör-det-självkänslan får sig en rejäl törn. Varför i hela världen är det så viktigt att vara duktig på allt, varför kan man inte bara luta sig tillbaka och vara nöjd med det som man faktiskt är bra på?

Inom AI ska man ju lyfta fram sina styrkor och vara stolt över dem och jag är stolt över mina starka sidor, men jag vill ha fler...........Det finns en inneboende längtan hos mig att, om inte vara bra/bäst på allt, så i alla fall klara ut det jag tar mig för och med flaggan i topp. Nåja det är ok att be om hjälp, när man väl har förenat sig med nederlaget och bestämt sig för att det är bättre att ge upp än att klanta till det fullständigt och därmed bekräfta att man inte kunde fixa själv.